Naprapatin är närbesläktad med kiropraktiken och utvecklades av Dr Oakley Smith i Chicago, USA, 1907.

Naprapati är ett behandlingsystem som bygger på manuell medicin. Begreppet "manuell medicin" syftar på att man till stor del förlitar sig på sina egna händer för att undersöka och behandla störningar i människans rörelseapparat: skelett, rygg, leder och muskler.

Naprapatin introducerades i Sverige 1970 av Björn J:son Berg och har sedan dess stadigt utvecklats och även närmats skolmedicinen. Detta har gjort att dagens naprapater har en mycket bred allmänmedicinsk kompetens samtidigt som specialiceringen inom naprapatin är tydlig.

Det är viktigt att framhålla att det inte finns något mystiskt eller hemligt inom naprapatin. Verksamheten baseras på ett humanbiologiskt och beteendevetenskapligt tänkande och är idag accepterad av samhället, vilket visas av att legitimation infördes 1994.

En legitimerad naprapat har gått en 4-årig utbildning på Naprapathögskolan och därutöver praktiserat ett år, bl.a inom offentlig vård, för att kunna bli legitimerad av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för naprapater. Naprapater lyder precis som alla andra legitimerade yrkesutövare under Hälso- och sjukvårdens lagar och förordningar. Det medför naturligtvis en ökad trygghet för patienterna.

Naprapaten har ett självständigt vårdansvar. Det innebär att patienten både kan gå direkt till naprapat eller bli remitterad från annan vårdgivare. I båda fallen har naprapaten ansvar för att undersöka och behandla patienten på korrekt sätt och för att dokumentera sina åtgärder.

Naprapaten måste därför kunna uppmärksamma sådana fynd hos patienten som gör att patienten borde undersökas av annan vårdgivare och sådant som gör att naprapatisk behandling inte bör utföras, eller utföras med större försiktigthet än vanligt.