Naprapaten av idag har en mycket bred grund att stå på vad gäller såväl grundmedicinska och humanbiologiska kunskaper som kunskaper inom naprapatins karaktärsområde, den manuella medicinen, och de behandlingstekniker den omfattar.

Naprapaternas specialitet är att kombinera en hög kompetens inom ortopedisk medicin med mycket god kunskap om rörelseorganens specifika funktion. Detta innebär en stor bredd såväl vad gäller teoretiska kunskaper, vilket ger goda differentialdiagnostiska möjligheter, som vad gäller rent kliniskt/praktiska kunskaper. Detta ger en mångfald av möjligheter vid behandling av patienter.

Man skulle på så sätt väl kunna beskriva verksamhetsområdet naprapati i orden funktion och mångfald.

Verksamhetsområdet naprapati innefattar att förebygga, utreda och behandla funktionsrubbningar och smärttillstånd i rörelse- och stödjeorganen. Behandlingen sker genom att kombinera manipulations- och mobiliseringstekniker med muskeltöjning och massage i syfte att återställa funktionen i rörelse- och stödjeorganen.

Naprapatin präglas av ett helhetstänkande där behandlingen är inriktad mot att finna orsaken till besvären. Därför kompletteras ofta manuella behandlingmetoder med annan fysikalisk behandling, och förebyggande eller rehabiliterande träning, för att om möjligt undvika återfall.

Då den ovan nämnda kunskapen om rörelseorganens specifika funktion kombineras med goda kunskaper i biomekanik faller det sig naturligt att även ergonomi är ett område naprapater väl behärskar vilket ytterligare förstärker möjligheterna till en helhetssyn samt medger behandling av de flesta patientkategorier med besvär och smärta från rörelseorganen.